Vem är han

”Han”, det vill säga, jag heter Johan Flink Karlström. Jag har faktiskt rätt coola initialer som jag fick som ett ”extra allt” då jag gift mig klokt. För nästan ett kvarts sekel sedan mötte jag ”Hon” som blivit mitt livs stora kärlek, livskamrat och förebild. Jag jämför mig så klart inte alls med personen som är ursprunget till den legendariska bokstavskombinationen, inte mer än att vi just delar initialer.

Vad ska det bli av han

– ”I am a jack of all trades, but master of none”, vilket troligen mest betyder att jag inte vet vad jag ska bli när jag blir stor.

Jag har levt som tusenkonstnär länge, länge. Till och med sedan jag fastnade i ett yrke har jag inte kunnat låta bli att kladda runt i nästan alla tårtbitar och generar av det yrket.

Jag är kommunikatör (både strategisk som operativ), det har jag varit nu i dryga 25 år. Kommunikation har blivit mer än bara ett yrke, det är nog mer ett sätt att leva faktiskt. Den allra viktigaste läxan jag lärt mig, och fortsatt utvecklar är att i kommunikation äger mottagarna hundra procent tolkningsföreträde. Så om jag inte når fram är jag den enda förloraren.

Fulländad kommer han inte bli – Det har hänt att ”Hon” utbrustit ” hur kan du vara kommunikatör som inte ens når ut över frukostbordet?”.

Så sant! För om man inte ser, hör och förstår sin omgivning blir kommunikationen aldrig bra. Jag har redan nämnt att ”Hon” är min förebild och motivation i det mesta jag gör men framförallt för att bli bättre. Bli bättre på allt kort och gott. (Jag kommer att utveckla detta undan för undan) 

Citatet ovan återkommer jag ofta till i min strävan efter att hela tiden bli bättre som just kommunikatör.

Han vill skapa utrymme och tid att växa i

– Jag tror att mitt intresse för kommunikation startade i min pojkdröm om att bli rockstjärna, om att få stå på en scen och höras. En dröm som jag länge bromsade upp då man ju ”först måste skaffa sig ett yrke”. Jag vågade aldrig tro på att jag hade berättigande till den där scenen. Jag var inte bra nog. Rockstjärna, eller musiker/konstnär skulle nog aldrig kunna bli mitt yrke.

Beslutet att lägga drömmen på hyllan är något jag ångrat djupt. Jag skyllde länge på andra anledningar än att jag inte brann tillräckligt, att jag helt enkelt inte vågade. Men drömmen på sparlåga har ändå räckt till att jag hela tiden har skrivit lyrik, tonsatt och sjungit. Mest för hemmabruk och alstren har mest hamnat i den berömda byrålådan.

Han möter Bröderna

– Alltid Bröder – Kanske Sveriges ”äldsta” pojkband. Orkestern som kom till lite av en slump, en räcka tillfälligheter via gemensamma bekanta samt ”kärlek vid första ögonkastet”. Pojkdrömmen blev ju sann till slut, kanske inte som jag drömde den för 40 år sen. Men bättre än jag nånsin kunnat önska. Vi har musicerat, komponerat, utvecklats och svetsats samman sedan 2014. Först som kvartett, lite senare  växte vi till kvintett.

Med text och melodi önskar han skapa livstid – Alla utkasten till låtarna är skrivna av undertecknad, sen kastar jag in dem som vedträn i replokalen och det är först där det riktigt tar fyr. När den evigt drömmande romantikerns lyrik om kärleken till livet möter minimum ett och ett halvt sekels erfarenhet och gediget musikhantverk uppstår ren och skär glädje helt enkelt. Bakom varje ”djävla lyriker” krävs det fantastiska genier som vet hur man ser till att pricken över i:et hamnar på exakt rätt höjd.