Du förstår vad jag menar – det är dags. Det är dags att ta hand om droppen, att fånga in livet, dagen, nuet. Ja, idag blev jag verkligen omtumlad och till och med ställd mot väggen om min osäkerhet. Ett möte med det coachande samtalet och den direktheten som är både smärtsam och skrämmande.
Vad är problemet?
Jag gick därifrån med alla sinnen på helspänn och tankar på att jag inte riktigt tagit min droppe på allvar. Jag har inte vågat stå upp för den, vårdat den, levt den, känt den och trott att det ens är en möjlighet.