En tid av kamp med känslor, tankar och ord. Oron behöver bekräftas, tillåtas och till och med omfamnas. Sakta kan man börja samsas med den för att längre fram kunna bemästra.
När modet är litet och genomskinligt är alla formuleringar som försvunna.
Så jag börjar leta…
Ett steg i taget, små tuggor. Till att börja med tömmer jag sakta oket jag bär.
Sortera ut värdelös ballast som sånt jag ändå inte kan påverka. Onödigt tungt att bära såklart, men ändå inte helt lätt att bara bortse. Jag behöver koncentrera mig när de dyker upp.
Här och där skymtar en leende tanke till som ett glitter på ytan.
En liten bit på väg. Jag har precis just börjat.
Imorgon fortsätter jag skaka av mig.